Jag tror jag har bestämt mig.
Just nu känner jag att de jag gör inte riktigt räcker till. Försöker gör så allt ska vara bra och alla nöjda och att jag DUGER.... Att de jag GÖR duger. Att mina barn duger. Att min familj duger.
Nu kommer gamla osäkra Ida fram.. Ibland kommer hon utan att jag vill och kan stoppa henne. Innan visste jag inte vad som tog fram henne men ju äldre jag blir ju mer saker kommer jag på som gör att hon kommer fram. Känns snart som de är inte mycket kvar som gör att hon INTE kommer. Ibland känner jag bara att varför försöker jag stå emot henne?? Hon kommer ju ändå och de är kanske den RÄTTA jag??? Jag har fått jobba med henne hela mitt liv. Har alltid hört att jag måste "tuffa till mig" och våga säga ifrån och TA plats.
Igår var jag, Robin och Wilton hemma hos syrran och träffa lille Gabriel. Han var så liten och nätt. Sa inte mycket. Där kom jag med min JÄTTE bebis. Såg lite roligt ut. De är roligt att syrran nu också blivit mamma.
Bad Robin ta bilder... Denna var den bästa..
Småkusinerna Gabriel och Wilton
Gabriel
Hej Svej!
Jag läser Ida, är inne nästan varje dag! Bästa medicinen är att acceptera hur man är, och inte tänka illa om sig själv. Svårt, men jag lovar att det fungerar. Ibland behöver man byta ut sina vänner, det är oftast där problemet ligger..
ja de är nog som du skriver. Är väl bara till att "gilla läget". Jag har bytt ut många vänner. Har endast en riktigt sann vän som ALLTID finns för mig. Vänner växer inte på träd. Har slutat att "hitta" nya vänner. Lite synd! Tack för att du läser ;)
Hej Ida! Jag ramlade över din blogg för drygt två år sedan då jag var gravid, en månad före dig (med mitt andra barn) och har fortsatt läsa. Håller med Caroline om att en del människor kan man vara utan och vill bara säga att du verkar vara toppen, en riktig supermom, din familj är jättefin och jag hoppas att du i framtiden kan känna det fullt ut. Lycka till med allt!
Tack Paulina :) va kul att de är någon som man inte känner till som läser bloggen. Tack för dina ord. De värmer verkligen.
