Livet händer.
Här står det stilla.
Mitt liv har dock inte stått stilla. Inte ens en sekund. Ibland har jag verkligen önskat att den gjort det. Då hade jag kunnat andats.
Jag har blivit fru Roslind.
Den 25 juli 2015 sa vi JA i kyrkan.
Denna dag börja med att vår herre i himmelen bestämde sig för att ta sig en riktigt lång dusch. En sån med fullöppen kran! Ju hårdare stråle- tänkte vår herre, - ju renare blir man!
Inte fan tänkte han på mig inte!
Sönderstressad brud till max. R hade en vecka innan vår stora dag, blivit opererad i sin ena hand. Han hade dragit på sig en vibrationskada i maj månad! Skjut mig! Jag drog i alla jäkla trådar själv. Barnen, huset, pengarna, hålla Robin uppe och mitt i allt nä men då tar vi och gifter oss.
Jag slet som ett djur. Allt och alla gick emot mig men jag kände nä men va fan detta är väl inget att hänga läpp för, fortsätt Ida, FORTSÄTT!
Det kändes som att våra familjer inte var ett enda jävla dugg roade för att vi skulle gifta oss. Tvärtom! Den ena betedde sig mer illa än den andra. Många gav mig handen tryckt i ansiktet när jag bad om hjälp. Finns dom som jag än idag är så besviken på. Dom kommer mig aldrig nära igen.
Så kom vår dag. Som jag nämnt så tog ju vår herre sin dusch. Men när han hörde min lilla röst tog han en liten paus. Pausen kom lägligt till själva vigseln. Solen lös in genom kyrkfönstret.
Danny sausedos sång amazing började spelas och in gick vi. Just då kände jag lycka. Vigseln gick bra och jag kände mig fin, trots att klänningen var alldeles för stor eftersom min kropp beslöt sig att inte ta emot något av det jag ätit på en vecka. Vågen stod på -7 kg.
Hela resten av dagen kändes ångestfylld. Det kändes som alla var där för att dom var tvingade för på ett eller annat sätt var vi släkt. Visst fanns det dom som var glada och det märktes. Dom dansa och var glada. Men dom som egentligen skulle vara mest glada för vår skull såg jag knappt röken av på hela kvällen.
Nästan exakt en månad efter bröllopet, den 28 augusti hände det.
Jag föll. Jag föll så fruktansvärt hårt. Det gjorde vansinigt ont! Min själ den brann.
Jag hade nu -10 kg på vågen.
