Living like me!

Att gå på mötet idag var väldigt känslosamt. Jag älskar dagiset men de är för långt bort. Personalen är underbar och är så skämtsamma och alltid glada. Nu under hösten och vintern skall dom göra en massa och lära sig lite saker om vardagsmatematik och lite annat. Jag märker hur Linnea utvecklas och får vara den hon är. Jag ska ge de nya dagiset en chans och höra lite under inskolningen nu när jag att lite grunder på vad gamla dagiset skulle göra. Trivs vi inte så var vi välkomna tillbaka ned båda barnen. De känns väldigt skönt att veta. Man känner nog rätt fort om man inte riktigt känner att de är rätt för våra barn. Men en chans är ett måste.