Living like me!

Denna gången går graviditeten snabbt. Lite för snabbt för min del. Vill mysa så mycket de går med Linnéa innan hon blir storasyster. Låter helt sjukt att hon den lilla flickan ska bli storasyster. Eftersom hon kommer vara 1 år 6 månader när bebisen kommer så ska jag ta vara på tiden själv med henne. Har en massa idéer när bebisen kommer om hur de ska gå till med allt. Ska försöka amma i 6 månader men går de inte så ska jag ha något mål med flaskan. Jag kommer aldrig sätta något av barnen åt sidan. När jag ammar bebisen så ska jag försöka läsa eller något annat roligt samtidigt med Linnéa om hon nu vill de så klart :)

Nu är jag i vecka 16+1 (17) så om 2 veckor så ska vi få veta vad som sprallar runt i magen.
Vad tror ni att de blir denna gången?
Själv tycker jag de är svårt att gissa. Eftersom att jag var så säker på att Linnéa var en pojke så vet jag inte denna gången. Jag tror de nog är en pojke. Vi får se vi får se :)
Men som jag sa när jag vänta Linnéa så bryr jag mig inte så mycket. Men de är kul.
Många säger att vi inte ska ta reda på de för de blir ingen överraskning. Men de blir de faktiskt ändå. Man är ju änndå inte 100 förrän man ligger där med bebisen på magen. Man vet ju inte hur "den" kommer se ut eller vara. Jag har bara en sån känsla att denna bebisen kommer bli lite jobbigare än vad Linnéa var. Hon var ändå rätt lätt.
När jag berätta för min mormor att jag var gravid så sa hon att hon inte var förvånad, hon nästan hade väntat de. Jaså?? Ja för att när de första barnet är självgående så dröjer de inte länge till nästa. Och det stämde :). Hon förklarar att de var så man sa förr.

Har ju glömmt att mamma hämta Linnéa på dagis i tisdags. Trodde ungen skulle få hjärtinfarkt!! Hon börja skrika och åmma sig i stolen som hon satt i. När hon väl kom i mammas famn pussa lillan mamma på munnen 2 gånger!!
Hon strunta mer eller mindre att jag var där ;)