Living like me!

Ibland kan jag bara sitta och tänka tillbaka på hur mitt liv såg ut innan jag träffa Robin och fick Linnéa. Många tror jag har haft en uppväxt som varit smärtfri. Där har dom fel!! Jag hade de rätt bra tills den dagen mina föräldrar skildes. Då var jag 11. Jag, mamma och min bror flytta till Gårdstånga till ett radhus. Från en gård till ett litet radhus!! Börja skolan i Flyinge och där hade jag inte alltid de så lätt. Kom aldrig in bland de andra. Jag kan fortfarande känna känslan av hur jag mådde i den jävla skolan. Kanske dem som jag mådde mest dåligt av läser detta. Men tycker de ska veta att jag mådde verkligen skit. Kom till högstadiet i Löberöd och där blev de inte bättre.... Jag gick till skolan med VÄRLDENS ångest varje dag. Var hela tiden på min vakt. Nian brast de för mig! Då var de min tur att visa vem jag var. De gjorde ju inte saken bättre.
Fick börja gymnasiet i Lund, Katedralskolan. Trivdes jätte bra. Allt var bra under hela tiden. Men sluta gymnasiet och träffa en kille som har satt djupa spår i mig som jag än idag jobbar hårt med. Men tack vare denna person så är jag den jag är idag. Ingen kommer kunna trampa på mig som han igen. Många sa till mig att de verkar som jag hade en bra självkänsla.. Ack va fel dom hade. Inombords mådde jag MÖG!!! Vägde endast 48 kg. Hälsosamt?? ABSOLUT INTE!!!  Sökte efter saker som jag inte visste vad de var. Var så fruktansvärt naiv! Trodde jag hitta vad jag ville ha när jag fått min lägenhet och en kille som jag trodde fanns för mig. Men nä... Visades även att han bara gjorde saker för sin egna skull. Träffade Robin som verkligen fanns direkt för mig. Trodde dock först att han var som alla andra som jag träffat. Såg rätt fort att jag hade så fel!! Första gången jag träffa Robin "in real life" tog han hand om mig som om de var hans uppgift. Säger ofta att han såg på mig att jag behövde honom. Han höll stenkoll på mig så jag inte skulle bli sårad eller något liknande efter de. Glömmer aldrig när jag sov över hos honom i Trelleborg. Jag börja stor gråta och skaka som ett löv mitt under matlagningen. Sa att jag orkar inte mer och att jag ville bara försvinna. Han tog tag i mig och krama mig så hårt han kunde och viska till mig att jag behöver inte vara rädd de kommer aldrig hända mig något igen. Då kände jag mig trygg för första gången sen jag var liten. När vi sen var "tillsammans" första gången fick jag panik efter och sa "nu är du en av dom". Då mena jag som en av de som utnyttja min situation. Han blev så arg och sa att jag aldrig skulle ta honom som en person som skulle utnyttja mig. Dom känslorna han hade för mig var sanna. Han lova mig en sak från den dagen vi blev tillsammans och varje gång jag blir osäker så säger han samma mening än idag. JAG KOMMER ALDRIG ATT SVIKA DIG!! DE ÄR DE SISTA JAG GÖR..

Robin säger ofta till mig att jag var extremt osäker och svag när vi träffades. Än idag kan den sidan av mig komma fram. Då brukar Robin säga; nu är du så igen. Du behöver inte fråga. Men tro mig jag jobbar med de varje dag och har verkligen kommit upp mig. Tex så frågar jag inte Robin om de är tex OK om jag går till Netto och handlar. Jag har inte telefonen med mig precis överallt och blir inte helt panikslagen när jag inte hinner svara i telefonen inom 2 singnaler.

Allt som hänt mig har stärkt mig! De är aldrig någon som kommer kunna trycka ner mig som de gjorde i skolan. Ingen kille kommer kunna linda mig runt sitt finger igen och misshandla mig på alla sätt. Jag har lärt mig av mina misstag och de är något jag är fruktansvärt stolt över. Idag vågar jag öppna min mun om de är något. Låt de bära eller brista. Men har jag fel och gör något som jag ångrar så är jag absolut inte sen med att säga förlåt. Tack vare Robin orkar jag stå på mina egna ben igen.